onsdag 25 november 2009

Någonstans måste gränsen dras


Milo får dock behålla sin mat för sig själv.
Så hungrig kommer jag aldrig bli.
Eller lat.
Lovar.
Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)