Några dagar har jag följt en blogg om en stackars liten tjej som bara blev 4 månader innan hon blev en ängel.
Fast man inte vill läsa om sånt så kan jag inte sluta. Kan inte sluta gråta eller sluta läsa.
Så frunktansvärt orättvist.
Jag hoppas att jag aldrig, aldrig kommer vara med om något liknande. Vet inte vad jag skulle göra.
Man är ju maktlös inför denna hemska sjukdom.
Som hennes mamma skrev "Hur ska vi kunna lämna ifrån oss henne?".
Ja, hur kan man. Hur går man vidare? Hur orkar man?
1 kommentar:
urch...vad oerhört hemsk. Tror inte att man kan föreställa sig hur jobbet det är.
Skicka en kommentar