Svårväckt

Jag är ingen morgonmänniska. För att gå upp före klockan sex borde man nästan vara nattmänniska.
På natten när Noah vill ha välling så har han insett att det är ganska svårt att få upp mig.
Så nu har han börjar med att bokstavligt talat sparka mig ur sängen.
Han tar spjärn mot väggen och sen får jag två fötter på röven och sen är jag ur.

Igår morse så hörde jag han tidigt:
-Mamma, måste bajsa.
-Mmmm (fortfarande sovandes)
-Har bajsat.
-Mmmm.
-Mamma, jag har bajsat.
-Mmmm.
Går en stund sen hör jag långtbortifrån.
-Mamma, mamma, mamma, mamma!
Väser ur mig ett "ja, ja" eftersom jag tror att han smygit in till Milo och ligger där och ropar (fortfarande inte vaken).
När jag kommer upp så ser jag att han har gått in på toan, tänt lyser, stängt dörren, krypit upp på skötbordet, tagit fram blöja och tvättlappar.
-Mamma, jag har bajsat.