Inget Mulle Meck, ja inget annat roligt heller för den delen

Tjugo i sex. Inte ens tjugo över sex. Nej då, före.

Jag håller på att kräkas vad trött jag är.

Barnens och min dygnsrytm passar inte särskilt bra nu.

Inte alls faktiskt.

Lovade mig själv att vara glad och låtsas vara pigg när dom vaknade.

Men icke. Inte den tiden.

Igår när dom vaknade klockan sex så skulle Noah ha välling.

Jag förklarade att han inte får nån välling på natten, bara på morgonen.

Då svarar min man att "ja men klockan är ju sex".

-Så länge han inte kan klockan och det är mörkt ute så är det natt!"

Att sova med Milo är ibland som att sova med ett litet fyllo.

När än han behagar vakna på natten så börjar han med sitt heeej.

Och fortsätter 10-15 gånger till.

Naturligtvis så måste man svara varje gång. Och gör jag inte det så tar han sina små händer och vänder mitt ansikte mot sitt.

Och eftersom han sover med handen innanför blöjan så luktar det inte alltid hallonbåtar heller.

Så till slut somnar man med en svag pinkdoft på kinderna.

I bästa fall...